Fick precis veta att den underbara vackra Amerissa har somnat in. Lyckligtvist stillsamt utan sjukdom eller smärta. 24år gammal vart hon och dom senaste 10åren iallafall har hon bara mått gott och betat. Hon har haft ett fint liv och mycket mer kan nog inte en häst önska sig. Men det tynger mig ändå att denna fina princessa inte finns kvar när jag kommer hem. Hon har ju alltid funnits där. Vad tomt det kommer vara...

 

 

Idag ville DumDum prova sina vingar i vardagsrummet/köket. Med andra ord lockade den öppna bur dörren igen så han tog sig entur. Både Kompis och Puppan var redan ute så jag hade tre nymfkakaduer flygande omkring i vardagsrummet, två handtama en otam... Fick först panik och dubbelkollade alla fönstren och stängde alla dörrar som går att stänga. Kollar ju självklart alla fönstrerna innan jag ens kommer på tanken att öppna buren men som sagt var panikslagen lite granna så tänkte inte på det. När jag sedan insett att han inte kan ta sig någonstans och han inte kan göra sig illa på så mycket saker lät jag honom undersöka rummet tills han hamna på golvet och då fångade jag han med en handduk och släppte in han i buren igen. Nu sitter han där nöjd efter sitt lilla äventyr och "knastrar näbb". Haha om ändå dom otama kunde få sig en tur varje vecka i lägenheten oxå. Sträcka på sig lite.

 

Äntligen händer något mer positivt i livet

Även fast det kanske inte är vad jag hoppats på så är det ju iallafall något!

Det är ett "barnvakts" jobb

 

 

 

 

Ibland är jag riktigt intelligent! Tog mig bara en månad dock, men jag kom på att jag kunde använda pojkvännens kamera! Bättre sent än aldrig som dom säger. Idag så fick det bli sista dagen för julgranen vilket är lite deprimerande för det betyder att julen snart är slut! Men han var lite hängig nu mot slutet och kulorna började trilla av. Men resten av jul dekorationerna ska jag nog spara till tjugonda knut iallafall, skulle helst vilja ha dom hela tiden då det gör hemmet lite mer hemtrevligare.