Nu skriker verkligen kroppen efter vila. Fast den är inte lika mysig längre nu när inte du finns där... Du är saknad som få och jag förstår inte riktigt vad som händer nu, jag är mer vilse och förvirrad än jag brukar vara. Och då behöver jag dig som kan vara stark och tänka åt oss båda. Jag önskar jag kunde lista ut vad du tänker och tycker men det kan jag tyvärr inte. Snälla tala mer klarspråk med mig (A)


Och så vill jag passa på att be om ursäkt till Joss men det är bara vår känslor som börjar ploppa upp...