Varför blir man så ensam och allt blir så tyst i hela världen när nått fint tar slut? Stan är kall och mörk och ljudlös.
Hemma i lägenheten hörs det inte ens när jag sitter och knappar på datan. Är det för att man kopplar bort allt ljud? Att man går in i nån slags skyddande bubbla där de inte finns nått ljud, nått ljus. Men jag hör dock när jag får sms av dig mitt hjärta hoppar till och min omgivning blir lite ljusare. Inte för att det står nått jag blir glad över utan bara tanken på att du faktiskt måste tänkt mitt namn när du skickade ger mig hopp och ett leende på läpparna.