Har precis kollat på den filmen och när jag tänker efter så är det ganska så precis ett år sedan, (i början av min vistelse i Nice) som jag så gärna ville se den filmen.
Den får mig att tänka på dig och den trygghet jag hade hos dig. Det är lite sorgligt men det har gått mer än ett år nu. Dags att släppa det?
Iallafall så åkte familjen vid 4 för att lämna av Darren på flygplatsen då han ska iväg och jobba igen, så jag passade på att ha lite tid för mig själv. Pizza, vin och chips. Inte helt fel kan jag lova. Jag har verkligen saknat att vara själv men det är nått som är fel.
Jag är inte i mitt eget hem med min ögonsten. Tiden går fort men ändå känns det väldigt långt kvar... Längtan till det förflutna blir starkare med tiden...