Armarna värker, fötterna värker och jag är grymt trött. Men jag är så överlycklig att jag verkligen gör detta. Det är värt varenda droppe svett och att jag är underbetald. För jag gör det som jag knappt vågade drömma om första gången jag var här, eller till och med så sent som i början av sommaren trodde jag att denna dröm var ouppnåelig. Men nu sitter jag här i Nice, på en skola och har ett extra jobb på en bar. Livet leker!