Jag satt och drack lite te medan barna åt efterrätt. Vi pratade lite om tisdagen då Lucy fyller år och hon är väldigt uppspelt över det.
Jag har haft en lite större svacka nu ett tag då jag känt mig omotiverad att göra saker och känner mig sur hela tiden. Eller tja känner mig frånvarande fast jag är här. Har varit ganska intensiv vecka och med lite små tjafs, och jag har känt mig oönskad, att jag inte tillför nått, att barna inte tycker om mig. (gud vad patetisk jag låter). Men så ikväll kom Jack fram till mig och sa att han skulle viska nått till mig så viskade han "I like you Erika". Fick nog resans största leende och vart väldigt rörd. Sötnöten.

Att ord kan ha sån betydelse, sån makt att göra en glad. Att tre små ord från en sån liten kille kunde göra min dag så mycket bättre. Ser fram emot morgon dagen då jag känner mig motiverad igen. Underbara kväll <3


När jag första dagen hade Jack för mig själv i Wangaratta