Robyn var nyss här inne och hade ett samtal med mig. Om att jag får skrika åt barna hur mycket jag vill. Om att jag bor här. Om att jag är en i familjen. Jag måste medge att jag vart riktigt rörd. Inte ens varit här i en vecka och redan ser hon mig som en i familjen. Inte en arbetare utan en i familjen. Det värmde verkligen. Meg var här under tiden Robyn pratade med mig och hon sa att hon önskade att jag kunde stanna för evigt. Sött. Jag har verkligen blivit varmt motagen och barnen är jätte snälla mot mig. Jessie gick nyss ut med en ölflaska och nu ligger hon här bredvid. Jag börjar känna mig som en storasyster för dom. Har inte riktigt kommit in i "chef" rollen än men det kommer nog. Nu har jag ju fått lite bättre riktlinjer att rätta mig efter.
Men hur underbart det än är här så saknar jag er verkligen där hemma men jag känner samtidigt att det här är precis vad jag behövde